Carl Malmsten
”Jag vill ju att folk ska trivas med de möbler som jag råkar göra”, säger Carl Malmsten blygsamt i en intervju med SVT 1970.
Möbelmästaren hade då satt sitt namn på ca 10.000 olika möbelmodeller som sålts över hela världen i stort antal! Sin första butik öppnade han på Norrmalmstorg 12 1930, samma år som han grundade sin Verkstadsskola och högljutt debatterade funkisens vara eller inte vara. Sedan 1940 ligger Malmstenbutiken på Strandvägen 5B och fram till sin död 1972 var Carl Malmsten ansvarig för verksamheten.
Under 10- och 20-talet etablerade sig Carl Malmsten som en av Sveriges mest intressanta möbel- och miljöskapare. Stockholms Stadshus, Konserthuset, Tändstickspalatset, Ulriksdals slott är några av de uppdrag som gick till honom. Han deltog på ett stort antal utställningar, bl.a. Hemutställningen på Liljevalchs 1917, Göteborgsutställningen 1923, Världsutställningen i Paris 1925, New York 1927, Liljevalchs 1928 och Stockholmsutställningen 1930. Dessutom arbetade Carl Malmsten hårt för att reformera skolslöjden och startade tillsammans med hustru Siv och några vänner en egen grundskola – Olofskolan.
På 30-och 40-talet drev Carl Malmsten butik, Olofskola, Verkstadsskola och höll slöjdkurser och föreläsningar. Samtidigt som han ritade möbler för Nordiska Kompaniet, Bodafors och Åtvidaberg och sin egen verkstad. De stora uppdragen var färre men antalet uppdragsgivare betydligt fler än tidigare.
Den svenska Sportstugan var ett nytt fenomen på 30-talet och det arrangerades särskilda ”Sportstugeutsällningar”. Där deltog Malmsten med allmogeinspirerade furumöbler som gjorde succé.
Malmsten ställde ut på Liljevalchs tillsammans med bland andra Märta Måås-Fjetterström och Estrid Ericson 1934, han ställde ut i Paris 1937 och i New York 1939.
Under andra världskriget avbröts det internationella kulturutbytet men Carl Malmsten fortsatte vara aktiv på hemmaplan. 1944 arrangerade han den stora utställningen Från barkbåt till eget hem på Nationalmuseum och 1945 deltog han dels på Svenska Slöjdföreningens 100-årsjubileum på Liljevalchs och dels på ”Bo bättre”-utställningen på Guldheden i Göteborg.
50- och 60-talet innebar en stor förändring för Carl Malmsten, för trots att han passerade både 65, 70 och 75 år fyllda drog han inte ner arbetstakten. Tvärt om, han ökade tempot! Detta berodde på att han i mitten av 50-talet valde ut 10 svenska möbeltillverkare som skulle få äran och förtroendet att seriemässigt tillverka Carl Malmstens möbler. Tillverkarna, som kallades ”Nyckelverkstäder”, och de första nya modellerna presenterades första gången 1956 vid en utställning på Röhsska museet i Göteborg. Där såg bland annat modellerna Farmor och Vår Fru, Talavid och Hemmakväll dagens ljus och sedan kom klassikerna slag i slag under de följande åren.
Malmstens möbler blev nu tillgängliga för många fler med återförsäljare spridda över hela landet och ett prisläge som var rimligt för en bredare kundkrets.
Den royalty som serietillverkningen gav möjliggjorde även grundandet av Capellagården, Carl Malmstens skola för gestaltande arbete på Öland. 1960 startade helårsutbildningar vid skolan som fram till idag har utbildat mer än 100 möbelsnickargesäller.
Carl och hustru Siv tillbringade den mesta tiden fram till Carls bortgång i augusti 1972 på Capellagården, men Malmsten planerade och genomförde kurser och utställningar runt om i landet ända in i det sista.
”– Ursäkta mig, jag kommer lite sent, blev fördröjd. Jag kommer från Solna där vi just diskuterat ett intressant arbete i en kyrka…” ”… Kyrkoherden ville att jag skulle göra om altarfonden i kyrkan – jag ville göra om hela kyrkan.”
Carl Malmsten i Möbelvärlden nr 4, 1971.
